Självtest av beroende

Diagnostisering av spelberoende
Enligt DSM-5 ska en person uppfylla minst fyra av nio kriterier för att diagnostiseras som spelberoende.

  1. Upptagenhet
    Tänker ständigt på spel, till exempel är upptagen av att tänka på tidigare spelupplevelser, av att planera nästa speltillfälle eller av att fundera över hur man kan skaffa pengar att spela med.

  2. Tolerans
    Behöver spela med allt större summor för att uppnå den önskade spänningseffekten.

  3. Kontrollförlust
    Har flera gånger misslyckats med att kontrollera, begränsa eller sluta upp med sitt spelande.

  4. Abstinens
    Blir rastlös eller irriterad när man försöker begränsa eller sluta upp med sitt spelande.

  5. Flykt
    Spelar för att slippa tänka på sina problem eller för att söka lättnad från nedstämdhet, till exempel hjälplöshetskänslor, skuld, ångest, depression.

  6. Jagar förluster
    Efter att ha spelat bort pengar återvänder man ofta en annan dag för att revanschera sig.

  7. Lögner
    Ljuger för anhöriga, terapeuter eller andra personer för att dölja vidden av sitt spelande.

  8. Sociala konsekvenser
    Har äventyrat eller förlorat någon viktig personlig relation, anställning, utbildnings- eller karriärmöjlighet på grund av sitt spelande.

  9. Ekonomiskt beroende
    Förlitar sig på att andra kan ordna fram pengar för att lösa en ekonomisk krissituation som uppstått på grund av spelandet.

Observera att självtestet inte ska uppfattas som ett entydigt svar på huruvida du har ett spelberoende eller inte. Det bör ses som en varningssignal.

Detta är en viktig artikel - dela den!